Idag eller hela helgen har varit dålig.
Riktigt dålig, i alla fall ångest ocg matmässigt.
Jag har haft ångest hela helgen nästan.
Nu, idag har det varit som värst. Jag orkar inte andas,
jag bara ligger. Jag orkar inte kämpa för att värka
frisk. Jag kommer endå inte bli av med matprogrammet,
jag kommer aldrig få bli smal. Jag måste vägra, jag måste våga.
Men jag är feg. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har ju ätit
allt, jag har "inte" haft någon ångest, jag har "inte" fuskat,
jag har "velat" bli frisk. Vad ska jag säga till mina vänner som
tror jag är frisk? Vad ska jag säga till mamma och pappa?
Vad ska jag säga när jag gått ner dom där 15 kilona eller
vad det är och blir inlagd? Vad ska jag säga till personalen?
Jag vet redan vad som kommer hända, redan nu,
jag kommer inte våga och vågar jag så blir jag inlagd, på tvångsvård,
få sond, bli fet. Och så kommer det fortsätta, tills jag vill bli frisk.
Men det vill jag inte.

Varför lever jag? Varför får jag inte dö, här och nu?