För ovanligehetens skull har jag träffat människor
hela dagen idag. Men jag passar inte in, det svarta fåret.
Mina kompisar kan skratta ihäjl sig åt att någon fes,
medans jag sitter där och bara tittar. Jag har annat att tänka på.
Kalorier, feta jag, träning, vad jag ska äta osv osv osv.
Det värsta är när jag råkar släppa masken, inte hela masken,
bara råka bli lite depp nån minut, om dom märker det frågar dom
vad det är. Jag har ju ingenting att vara depp för. Jag har VG på
dom flesta proven, eller alla prov. Men det räcker inte, att vara bäst,
det räcker. Oftast märker dom det inte, och jag fortsätter tänka.

Senaste dagarna har jag verkligen tänkt, vill jag vara sjuk?
Nej, jag vill vara smal.
Vill jag bli inlagd och antagligen förlora mina vänner, som jag knappt har.
Nej, men jag "kan vara social fast jag är i svält".
Vill jag göra mina föräldrar besvikna och sluta äta igen?
Nej, men det fattar dom väl, jag vill vara smal.