Fucking helvetes jävla påsk!

Ångest redan när förrätten plockades fram.
Frukt, mackor, lax, potatis, ost, godis, frukt,
youghurt, 3 glas saft.

I enorma mängder.

Jag hatar dig Lovisa, du är så jävla fet, ful,
äcklig, så jävla misslyckad!

Fattar inte hur folk ens orkar titta på mig,
hur dom kan titta på mig utan att spy.
Allt överflödigt fett som bara rinner. DÖ!


Varför?

Varför är jag så dålig?
Varför vågar jag inte säga emot, att nej,
jag vill inte ha den där maten.
Eller varför vägrar jag bara inte?

Och varför måste jag vara ett IG-barn?
Och föresten, varför är jag så ful?
Och fet?

Svaret: Jag är Lovisa, Lovisa kan inte vara bra, kan inte säga nej,
kan inte vägra för hon vågar inte. Och Lovisa måste alltid vara
sämst i allt. Lovisa är dessutom ful, och fet för att hon äter som
en gris.

minus

ner 0, 4
I alla fall.
Alltig någonting.
Men endå fucking äckel dag igår.
Och jag kan inte direkt påstå att jag känner mig smalare
än av att vara 4hg lättare, snarare 2 kg tyngre.

Kissa?

Vet ni vad jag får ångest över ibland?
Att kissa
För när man är smal och inte har druckit så mycket
som jag gör nu, behöver man ju inte kissa så ofta.
Men det gör jag. Ännu ett bevis på att jag är fet.

Ja, jag vet, jag är helt sjuk som tycker såhär,
men ja, det är så jag tycker.


En stor rund boll

Det är vad jag är. Rund. Fet. Äcklig.
Ja, som alltid.
Vad ska jag skriva mer då?
Att jag är fet?

Glömde jag säga att jag är äcklig och fet?

När allt bara blir fel...

När allt bara blir fel...

- så lägger jag mig oftast i sängen och drar täcket
över huvudet. om jag har tur så kommer det någon tår,
så slipper jag ha det trängandes under ögonlocken hela tiden.

- oftast orkar jag inte blinka, jag vill bara dö.

- det värsta är att.... jag inte känner nånting. att det bara tar ont.

Jag önskar man bara kunde trycka på delete knappen så
försvann man, så man slapp leva. Eller slapp sin feta kropp.
Jag orkar inte skriva mer, det dunkar i huvudet, ögonen bränns
och tankarna flyger överallt, genom hela kroppen.


Jag är officiellt fet.

Mamma sa:
Lovisa, du behöver en större storlek, den är för liten.

Håll masken, håll masken.
Fixade en stund, sen gick jag upp, deppade.
Men jag grät inte, tur det i alla fall. Det var nära ögat.

Ångest!!!

Efter mitt inlägg igår läste jag lite äs-bloggar,
såg hur lite dom äter, hur lite dom väger, allt sånt.
Och herregud vilken ångest liksom, jag låg och grät
ett tag, låg och tänkte ett tag, läste en stund, innan jag
kunde somna. Det var så hemskt, jag har aldrig haft så mycket
ångest över ingenting igentligen. Idag känns det bättre,
utom att jag inte kan ha på mig några kläder alls,
min kropp är så fet. På gympan stod jag och kliade mig
på vaden och kommer helt plötsligt att man inte ska
ha fett på knäna! Men det har jag. Herregud vad min
kropp är hemsk. Jag har ju problem, jag måste verkligen bli smal.

Jävla helvete, det kallas liv.

Fan, jävla, helvetes jävla skit, jag orkar inte leva.
Veckan har varit ganska bra tills nu (inte matmässigt,
mina veckor kan inte vara bra matmässigt)
jag orkar inte mer. Jag väger lika mycket som en ko,
jag har fått höra flera gånger idag att jag är "frisk" och blivit
glad, dom tror på mitt skådespeleri. Men när jag hör det från
en äs-are, då känns det verkligen hemskt. Är jag frisk?
Inbillar jag mig bara allt? Jag är nog för fet för att räknas
ens som äs-are.

Det måste hända nu, så jag kan bli smal.

En smal flicka.

Revben, lår, mage, nyckelben, armar, ben,
handleder, fötter.

Såg en tjej idag som var så smal, så smal.
Med handleder lika tunna som två av mina
feta fingrar. Ja, jag gillade det.

Helt ovärt

Ångest från tårna ut i hårstråna.
Jag orkar inte leva, jag bara, ger upp.
Jag är avundsjuk på alla, alla är ju så smala
medans jag bara sitter här, tjockar mig mer än jag behöver.
Usch, det känns som om jag inte kommer överleva natten,
men det gör jag. som vanligt.
Igentligen är det här inlägget helt ovärt, jag fattar inte hur någon
kan läsa min blogg.
Nu tittar jag på mina feta fingrar, är det verkligen jag som skriver
det här? Jag tror jag har masken uppe till och med för mig själv.

snart, snart ,kämpa Lovisa!

Tack

Jag är så glad att jag får träna.

Bröt ihop idag, grät, drog i min feta kropp,
slog mig själv. Ja, ni fattar.
Ingen kom upp i alla fall, så jag hoppas dom inte
märkte mitt lilla anfall. Nu känns det då lite
bättre, slipper i alla fall det där trycket bakom ögonen
för att tårarna inte kommer ut. Men jag är fortfarande fet,
om inte fetare än förr.

Jag orkar inte

Fett överallt.
Kan inte förklara i ord hur det har varit sen
jag skrev sist. Det har varit hemskt.
Jag är hemsk.
Mat, mat, mat.

Ångest

Jag bara sitter och tjockar mig hela dagarna.



så fin modell, fin kropp, fint utseende.

aldrig tillräcklig

hoppa, hoppa, hoppa.
bränn kalorier, bränn kalorier.

fet, fet, fet, FET.

dö, dö, dö.

ljug, ljug bättre, ljug bäst.

Hemsk natt

Vaknade vid 6 av att grannen körde igång
sin snöslunga.
Vad gjorde jag?
Låg och kände och klämde på min kropp. Jag är verkligen
otroligt fet! Kom också på att om jag vägrar mat
kommer det ta flera månader innan jag är smal,
för då får jag ju noll förbränning, och då kommer jag gå
upp av allt jag äter, även om det bara är en gurkbit.
Så jag får vänta, instängd i mig själv.


Frisk?

Vet ni vad min hemskaste, läskigaste mardröm är?
att bli frisk.
Jag hatar anorexin, jag tänker för mycket,
har jättemycket ångest, träffar inte kompisar,
ingenting! Ingenting är som förr.
Men jag menar, mina kompisar, dom kommer väl
aldrig förlåta mig? Dom kommer alltid vara lika sura
på mig, för att jag förstörde deras sommar och höst.
Och jag vill inte bli fetare. Jag är redan fet, uppe
i normalvikt. Men blir jag frisk kommer jag ju äta massa
äckligt godis. Redan nu äter jag ibland glass,
för att bli av med matprogrammet = svälta = smal.
Men jag fuskar alltid och tränar alltid efter.

Fast jag kanske redans räknas som frisk?
Jag är uppe i normalvikt, jag äter fettbomber,
jag tränar knappt, jag äter alldels för mycket.
Jag är nog frisk. I alla fall inte anorektisk.
Min värsta mardröm.

Idag.

Herregud vilken dag. Så fort jag vaknade,
tittade mobilen, 1 mars idag. Om 2 veckor
är det 4 månader sen jag blev utskriven, vad har hänt,
ingenting! Jag har blivit fetare, det är det enda.
Och masken sitter på hela tiden, på avdelningen
satt jag mest och skrek för att jag hatade mat.
Nu måste jag hålla ångesten inom mig, hela tiden.
Det är verkligen jättejobbigt, det har varit en sån dag idag,
ångesten har varit jättehög hela dagen, det enda jag har
kunnat göra är att gömma mig under täcket och sen
sätta på mig masken för att kunna äta.

Varför lever jag? Jag har inget att leva för.

Jag passar inte in

För ovanligehetens skull har jag träffat människor
hela dagen idag. Men jag passar inte in, det svarta fåret.
Mina kompisar kan skratta ihäjl sig åt att någon fes,
medans jag sitter där och bara tittar. Jag har annat att tänka på.
Kalorier, feta jag, träning, vad jag ska äta osv osv osv.
Det värsta är när jag råkar släppa masken, inte hela masken,
bara råka bli lite depp nån minut, om dom märker det frågar dom
vad det är. Jag har ju ingenting att vara depp för. Jag har VG på
dom flesta proven, eller alla prov. Men det räcker inte, att vara bäst,
det räcker. Oftast märker dom det inte, och jag fortsätter tänka.

Senaste dagarna har jag verkligen tänkt, vill jag vara sjuk?
Nej, jag vill vara smal.
Vill jag bli inlagd och antagligen förlora mina vänner, som jag knappt har.
Nej, men jag "kan vara social fast jag är i svält".
Vill jag göra mina föräldrar besvikna och sluta äta igen?
Nej, men det fattar dom väl, jag vill vara smal.

Min dag idag.

Fettisdag
Fettisdag
Äckeldag.
Fet dag.
Semla ~ 333kcal + grädde
Kalorier
Powerwalk
Dans 2 timmar
Ångest

Min dag idag. Dom fetas dag.
Gömt mig i mjukisbyxor och tjocktröja.
fet fet fet fet fet fet fet fet fet fet.

Tidigare inlägg
RSS 2.0