Ångest!!!
såg hur lite dom äter, hur lite dom väger, allt sånt.
Och herregud vilken ångest liksom, jag låg och grät
ett tag, låg och tänkte ett tag, läste en stund, innan jag
kunde somna. Det var så hemskt, jag har aldrig haft så mycket
ångest över ingenting igentligen. Idag känns det bättre,
utom att jag inte kan ha på mig några kläder alls,
min kropp är så fet. På gympan stod jag och kliade mig
på vaden och kommer helt plötsligt att man inte ska
ha fett på knäna! Men det har jag. Herregud vad min
kropp är hemsk. Jag har ju problem, jag måste verkligen bli smal.
Känner igen känslan av att känna på sin feta kropp.
Men ärligt talat så ska man ha kroppsfett över HELA kroppen.. Försök tänka att du har en fin kropp. :)
Snälla, skaffa hjälp. Snälla, prata med någon om det här. Vet inte om du får någon hjälp, eller var i "ätstörningskurvan" du ligger, men att läsa ditt inlägg gör mig så ledsen. Dom tankarna du har, de målen du har. Som kommentaren ovanför: du SKA ha underhudsfett över hela kroppen. Jag skulle kunna rada upp en massa hemskheter som händer med en när man går ned för mycket i vikt, men jag antar att det inte kommer skrämma dig. Man är maktlös. Precis som jag är maktlös vad det gäller mig själv.
Vet inte ens hur gammal du är, men om du fortfarande går i skola; prata med skolsköterskan!
kramar.
