Ångest från tårna ut i hårstråna.
Jag orkar inte leva, jag bara, ger upp.
Jag är avundsjuk på alla, alla är ju så smala
medans jag bara sitter här, tjockar mig mer än jag behöver.
Usch, det känns som om jag inte kommer överleva natten,
men det gör jag. som vanligt.
Igentligen är det här inlägget helt ovärt, jag fattar inte hur någon
kan läsa min blogg.
Nu tittar jag på mina feta fingrar, är det verkligen jag som skriver
det här? Jag tror jag har masken uppe till och med för mig själv.

snart, snart ,kämpa Lovisa!