Herregud vilken dag. Så fort jag vaknade,
tittade mobilen, 1 mars idag. Om 2 veckor
är det 4 månader sen jag blev utskriven, vad har hänt,
ingenting! Jag har blivit fetare, det är det enda.
Och masken sitter på hela tiden, på avdelningen
satt jag mest och skrek för att jag hatade mat.
Nu måste jag hålla ångesten inom mig, hela tiden.
Det är verkligen jättejobbigt, det har varit en sån dag idag,
ångesten har varit jättehög hela dagen, det enda jag har
kunnat göra är att gömma mig under täcket och sen
sätta på mig masken för att kunna äta.

Varför lever jag? Jag har inget att leva för.