Jag är så glad att jag får träna.

Bröt ihop idag, grät, drog i min feta kropp,
slog mig själv. Ja, ni fattar.
Ingen kom upp i alla fall, så jag hoppas dom inte
märkte mitt lilla anfall. Nu känns det då lite
bättre, slipper i alla fall det där trycket bakom ögonen
för att tårarna inte kommer ut. Men jag är fortfarande fet,
om inte fetare än förr.