En tjej sa nyss till mig: Jag hade
en ätstörning i höstas.
HAHAHAHAHAHAHA
Kom det ur min mun, jag skrattar fortfarande!
Okej, visst, hon äter inte lika enorma portioner
som jag, med matprogrammet, äter, men inte
heller lite, inte så att det räknas som en
ätstörning. Visst, kanske en störning
i hjärnan, men hon är verkligen inte
"ätstörningssmal". Och en ätstörning
övervinner man inte på några månader.
Och oftast inte utan hjälp.


Men endå blir jag avundsjuk, jag vill också
få välja vad jag vill äta (=ingenting)