Mina bästa vänner, dom är verkligen knäppa ibland.
Vi pratar alltid om ytliga saker, aldrig om hur vi mår
eller så. Dom frågar aldrig hur jag mår, fast dom mycket
väl vet att jag har anorexi. Dom enda jag berättar
mer för att mina äs-vänner. Usch, jag vill ha en riktig
kompis, en som bor här, i min stad, i min skola,
som jag kan prata om allt med.
Fortsätt drömma Lovisa...