Jag passar inte in

För ovanligehetens skull har jag träffat människor
hela dagen idag. Men jag passar inte in, det svarta fåret.
Mina kompisar kan skratta ihäjl sig åt att någon fes,
medans jag sitter där och bara tittar. Jag har annat att tänka på.
Kalorier, feta jag, träning, vad jag ska äta osv osv osv.
Det värsta är när jag råkar släppa masken, inte hela masken,
bara råka bli lite depp nån minut, om dom märker det frågar dom
vad det är. Jag har ju ingenting att vara depp för. Jag har VG på
dom flesta proven, eller alla prov. Men det räcker inte, att vara bäst,
det räcker. Oftast märker dom det inte, och jag fortsätter tänka.

Senaste dagarna har jag verkligen tänkt, vill jag vara sjuk?
Nej, jag vill vara smal.
Vill jag bli inlagd och antagligen förlora mina vänner, som jag knappt har.
Nej, men jag "kan vara social fast jag är i svält".
Vill jag göra mina föräldrar besvikna och sluta äta igen?
Nej, men det fattar dom väl, jag vill vara smal.

Min dag idag.

Fettisdag
Fettisdag
Äckeldag.
Fet dag.
Semla ~ 333kcal + grädde
Kalorier
Powerwalk
Dans 2 timmar
Ångest

Min dag idag. Dom fetas dag.
Gömt mig i mjukisbyxor och tjocktröja.
fet fet fet fet fet fet fet fet fet fet.

en punkt.

Idag eller hela helgen har varit dålig.
Riktigt dålig, i alla fall ångest ocg matmässigt.
Jag har haft ångest hela helgen nästan.
Nu, idag har det varit som värst. Jag orkar inte andas,
jag bara ligger. Jag orkar inte kämpa för att värka
frisk. Jag kommer endå inte bli av med matprogrammet,
jag kommer aldrig få bli smal. Jag måste vägra, jag måste våga.
Men jag är feg. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har ju ätit
allt, jag har "inte" haft någon ångest, jag har "inte" fuskat,
jag har "velat" bli frisk. Vad ska jag säga till mina vänner som
tror jag är frisk? Vad ska jag säga till mamma och pappa?
Vad ska jag säga när jag gått ner dom där 15 kilona eller
vad det är och blir inlagd? Vad ska jag säga till personalen?
Jag vet redan vad som kommer hända, redan nu,
jag kommer inte våga och vågar jag så blir jag inlagd, på tvångsvård,
få sond, bli fet. Och så kommer det fortsätta, tills jag vill bli frisk.
Men det vill jag inte.

Varför lever jag? Varför får jag inte dö, här och nu?

Följ min blogg med bloglovin

Följ min blogg med bloglovin
Så du inte missar ett enda inlägg.
Jag är ju inte den bästa på att blogga.

Idag har varit en rätt så bra dag, utom
en liten stund när jag fick höra att jag inte kunde
veta, jag har ju varit borta så mycket. Både under
inläggningen och i somras, när jag inte var riktigt
klar i huvudet. Fast jag får höra det dagligen, nästan,
så vill jag endå tillbaka. Är jag knäpp?

I want to be thin, aga

Höga krav?

Okej, kanske det att jag har lite väl höga krav
på mig själv, men jag kan erkänna att jag har det!
En "vanlig" person blir nöjd med ett VG på ett prov,
har jag inte MVG är jag otroligt missnöjd.
Även om jag har gjort mitt bästa. Jag vill vara bäst.
Men det blir jag aldrig, jag kan inte bli perfekt.
Inte lika perfekt som tjejen i min klass med massor
med vänner, som är smal, har bra betyg, nej sån
kan jag inte bli. Inte heller hon den där som jag såg
på stan, hon med det perfekta utseéndet. Nej,
jag kan bara vara lilla, feta, äckliga jag.
Som är så långt ifrån perfekt en människa kan  vara.


En äcklig kaka.

Jag var med några vänner ikväll, dom bakade
en kaka. Jag blev äcklad. I kakan hade dom
100g smör. Ni vet, typ 500kcal. Och mjöl och socker.
Och 2 dl jordgubbar ~ 260kcal. Fast det äckligaste
utav allt, var att dom åt upp hela kakan.
På tre personer. Jag ville bara spy.



Titta på dom dära snygga, smala, långa benen.

punkt punkt punkt

ja, jag är tar saker alldeles för personligt.
ja, jag överdriver det mesta.
men vet ni varför? jag är anorektiker.
och inte blir det bättre av att jag ljuger för alla,
sätter på en mask så fort jag lämnar mitt rum.
idag har varit en riktigt skitdag.
först bara allmänt om vad som räknas som tjockt
med två vänner. jag vågade inte säga nånting,
visst att jag skulle råka säga för mycket. att tjockt är när
revbenen inte sticker ut eller låren inte når att nå runt.
sen fick jag höra att jag är osocial för att jag måste plugga
för ett MVG. får jag inte VG+ får jag riktigt dåligt samvete,
jag har alldeles för höga krav på mig själv, men sån är jag.
och alldeles nyss fick jag höra att min sjukdom är "lätt".
lätt att sätta ord på, lätt att övervinna, lätt att få hjälp med.
eller hur var det?
kanske var det så att det är lätt att få en diagnos, men
anorexi, det är det värsta jag varit med om. ana vs. jag.
ana och jag. vilken sida ska man stå på?

.

    

snart,

jag vet, jag har inte så bra uppdatering.
men snart.
när jag får svälta. när det faktist ger nånting
att räkna kalorier. nu är jag bara proppfylld med dom.
överfylld. äcklig. tjock.

nej.

nej.
inget avslutat matprogram imorgon.
ingen svält.
bara tjocka jag.

ensam

i feel lonely.


så fin kropp. ge mig.

jag.

jag.
anorektiker.
fet.
matprogram.
bup.
misslyckad.

Välkommen till min nya blogg!

Min dröm.
Att vara smal.

RSS 2.0