Ensammast.
Varför vill dom så gärna bli friska?
Hur orkar dom kämpa, hur kan dom ens bestämma sig?
När man inte har någon att prata med.
Ingen som tänker på samma sätt.
Vad gör man?
Nu är jag bara så less.
Lovisa, jag vet att du också klarar av att kämpa!
du är nästan frisk, eller ja du klarar av att äta sådant du aldrig skulle ha kunna tänkt dig att äta för ett par månader sedan, du är så otroligt stark!
Jag saknar dig verkligen, önskar att du bodde här!
kämpa på Lovisa..
Ojoj vad jag känner igen mig!
Vad ger det egentligen för fördelar med att ändra sig? Varför är det alltid prat om att (jag)/(vi) ska ändra oss? Vad är det som gör att det är vi som alltid gör alla fel?
Vill man verkligen lämna den trygghet man faktiskt har? Man fick en vän, en vän som inte alltid är bäst kanske men en som ger en uppmärksamhet hela tiden både bra/jobbig sådan.. Men vem är jag utan anorexian? Det är det ingen förstår.. Jag är ingen utan anorexian, det är JAG som är anorexian..
Är det bara jag som tänker så här? Hur tänker du? Om du har lust får du gärna svara..
/ Sara
Känner igen mig så bra i de du skriver och ni andra som kommenterar oxå. Vi gör inte fel , vi har bara en annan livsstil. Men jag hoppas verkligen att det går bra för dig. / sandra
